Vladas Braziūnas föddes 1952 i Pasvalys, bor i Vilnius. Är essäist och översättare. Han studerate journalistik och litauisk filologi vid Vilnius universitet. Senare arbetade han vid universitet, och på olika kulturtidskrifters och -tidningars redaktioner. Sedan 1996 är han enbart författare och använder sig av regional kolorit: Blixten krälar (Slenka žaibas, 1983), Spindelstolpe (Voro stulpas, 1986), Vråkar borrar himlen (Suopiai gręžia dangų, 1988), Att besvärja den svarta strömmen (Užkalbėti juodą sraują, 1989), Spika fast (Užkalinėti, 1998), På vit botten (Ant balto dugno, 1999), lekkärlekkärlekkärlek (lėmeilėmeilėmeilė, 2002) m.fl. Braziūnas är sedan unga år aktiv folkloresamlare, lyhörd för det levande men snabbt förändrade språket. Hans dikter är fyllda av hemtraktens dialektord (vissa av hans dikter är skrivna helt på dialekt), sångrader, ordlekart, ordstäv; där finns en rekonstruktion av gammal baltisk kultur: fragment av både hedniska och kristna ritualer; hans poesi införlivar även saga, legend och myt.
[Mitaitė, Donata]. Författarpresentationer // Litauen diktar: möte i gryningen: 26 samdita poeter / Översätting Liana Ruokytė & Juris Kronbergs. – Stockholm: Bokförlaget Tranan, 2005. – P. 549–550.